Årets bärskörd verkar bli sämre än tidigare års, och det har inte bara att göra med de rent agronomiska förutsättningarna. Min lust att knalla runt på åkrar eller i skogen eller någons rabatt, svettas, och bli biten av bromsar och mygg, har avtagit. Det blev visserligen även detta år en plockning av vinbär i en hembryggarkollegas trädgård under behagliga former, men därutöver har jag mest kammat noll. Dessutom märker jag allt mer tydligt att det är mina fruktlambikar som har sämst åtgång hemmavid.
Jag har därför börjat se mig om efter alternativa smaksättningar av mina lambikar. Under en kväll ute började jag och några andra spåna loss. Med inspiration från Lindemann/Mikkeller Spontanbasil började någon glida in på örter. Jag förbehöll mig skeptisk tills mynta nämndes, och då började jag associera till mojito som ju är gott. Så föddes tanken att göra en mojito-lambik, eller mojitik som det rimligen heter på fabrikörska. Jag hade inte förväntat mig vara först med denna idé, och bara en vecka senare såg jag Dugge lansera en mojito-berliner. En mojito-sökning på RateBeer ger 40 träffar; så unik var den idén.
Men strunt samma, efter lite granskande av olika mojito-recept på nätet hamnade jag på nedanstående blandning. En klassisk mojito ska tydligen göras på ljus rom, men jag har druckit åtskilliga goda varianter gjorda på mörk dito, och det var vad jag hade hemma. Jag körde också på mörkt muscovadosocker för ytterligare framhäva det mörka. Limeklyftorna pressades och fick jäsa med i en vecka, myntan slängdes i ett par dagar innan buteljering, och övriga tillsatser tillsattes vid buteljeringen.
Data:
- Volym c:a 12 l
- OG 1054 (exkl. rom)
- FG 1010 (exl. rom)
- Abv 5,8 % (exkl. rom)
- Abv 6,9 % (inkl. rom)
- 12 l av sats 15
- 40 cl mörk rom (Havana Club)
- 6 limefrukter
- bladen från en kruka mynta
- 100 mörkt muscovadosocker (kolsyrejäsning)