Ett knappt år efter den första
fyllningen hade Brasse-ölet i september utvecklat såpass med syra att vi tyckte det var hög tid för ett första uttag av 100 liter samtidigt som vi fyllde på med ny öl.
Påfyllning
Vi fyllde även på med 10 l lambikvört vardera. För att få lite mer färg var
grundreceptet modifierat till
- 3 delar pilsnermalt
- 2 delar vetemalt eller omältat vete
- 1 del münchnermalt eller liknande
För egen del hade jag 2,5 kg wienermalt liggande som jag vann på
Amylases sommarölsträff 2015, så tillsammans med en av de andra medlemmarna bryggdes en variant på detta, 1 kg vetemalt samt 2 kg pilsnermalt.
Uttag
Efter en hel del diskussioner och ändringar så hamnade vi slutligen på följande produkter:
- 40 l tappades som en helt ren version
- 20 l torrhumlades med amarillo och nelson sauvin, 100 g vardera
- 20 l smaksattes med 5 kg gula plommon i 6 veckor
- 20 l smaksätts med 6 kg rieslingdruvor i 6 veckor
Bedömningar
Ren
Den rena är nog min personliga favorit. Den har en bra fruktighet med subtila stalliga toner och en fin ekfatston som möjligen är lite för tydlig. Syran är ganska hög men något lägre än hos mina egna p-lambikar vilket jag ser som en fördel. Ett mycket gott öl, och för egen del ser jag gärna att en ännu större andel lämnas oförändrad vid framtida tömningar.
Torrhumlad
Som mina tidigare erfarenheter så är torrhumlad lambik gott. Det blir en intensiv fruktighet där framför allt citrustonerna framhävs. En vis teaktig gräsighet blir det som möjligen drar ner omdömet något.
Riesling
Denna har bara provats i samband med flasktappningen, men rieslingtonerna var väl integrerade och närmast subtila. Jag återkommer med en mer omfattande smakbedömning.
Plommon
Denna har endast provats vid flasktappningen, men det var riktigt lovande med mjuka och nästan smöriga toner av plommonen. Även här får jag återkomma med en mer ordentlig bedömning.
