Mitt tidigare försök att brygga witbier blev enligt eget tycke helt okej, men det kom inte hela vägen fram. Något som saknades var lite fruktiga estertoner jämfört med originalet. Vid båda tillfällena odlade jag upp jäst från Hoegaardenflaskor, i efterhand fick jag förklaringen i den här diskussionstråden.
Hoegaarden gör alltså som tyska veteölsbryggare och filtrerar sina öl för att därefter tillsätta en annan jäst vid flasktappningen. Vilken denna jäst skulle kunna tänkas vara finns det en massa diskussioner om på nätet, och jag ska inte trötta ut er med dessa. Somliga hävdar till och med - med minst sagt dubiösa argument - att det trots allt är originaljästen. Framförallt verkar många tycka att det blir minst lika bra resultat som originalet, något som jag ställer mig ganska tveksam till.
Således ämnar jag använda en kommersiell witjäst denna gång. Dessutom kommer jag till skillnad från sist använda omältat vete, något som jag tidigare tyckte verkade bökigt, men som jag numer känner mig ganska hemtam med efter alla mina pseudolambikbryggningar.
Det är sällan en kryddburk får komma i närheten av mina öl, men för witbier gör jag ett undantag. Eftersom varken malten eller jästen - och sannerligen inte den minimala mängden humle - ensamt kan lyfta ölet så utgör kryddningen en viktig komponent. De klassiska kryddorna är koriander och skal av Sevilla-apelsiner, men jag har fastnat för att byta ut det sistnämnda till limefrukter.
Extraktgivare:
- 3 kg pilsnermalt
- 1,5 kg krossat vete
- 0,5 kg havregryn
Humle & kryddor:
- 10 g perle i 80 minuter
- 15 g koriander i 5 minuter
- skal och saft från två limefrukter i 5 minuter
Jäst:
- Jäsning med WLP400 (en liters förkultur) vid 23 C i en vecka
- Efterjäsning vid 22 C i en vecka.
- Vattenbehandling med 2 g kalciumklorid, tillsatt 20 minuter från kokslutet
- Kolsyrejäsning på flaska med strösocker, 7 g/l
- Satsstorlek 22 l
- OG 1048
- FG 10XX
- Abv X,X %
- BU 15
- SRM 2 (halmgult)
- Erhållen volym XX l